Entreprenörskap och rädslan för att misslyckas
Häromdagen blev jag kallad för fegis över en öl av en annan entreprenör. Det hela fick mig att fundera på min egen rädsla för att misslyckas och hur denna påverkar mitt eget entreprenörskap.
Det florerar inlägg på några ställen under dagarna om det stora misslyckandet som entreprenör. Disruptive skriver om stämningar och entreprenörsbloggen om hur farlig en konkurs egentligen är. Fler lär det väl bli som skriver om saken nu när kakburken är öppnad. Här är min syn på saken utifrån min situation som ganska ny i entreprenörssvängen.
Bokföringsspöken och stämningsrädsla
Personligen har jag ännu inte hamnat i kläm hos pappa staten eller tampats med advokater. Det jag tänker mig att jag konkret kan råka ut för som företagare inom utbildningsbranschen är att något annan aktör tycker att jag kopierat eller snott något av deras material eller att skatteverket anser att jag bedriver felaktig bokföring. Vad det gäller det här med att sno idéer eller kopiera så har jag från början till slut försökt skapa allt från grunden själv för att inte riskera att hamna hos någon advokat. Alla bilder, uppgifter och pedagogiska metoder utom genomgångar av nationella prov har jag utvecklat själv. Men vem vet om jag ändå, av misstag, klampat in på någon annans lagskyddade område? Och hur påverkar denna rädsla mina affärer?
Vad det gäller mina bokföringsspöken så har jag kommit över de flesta av dessa genom inköp av bokföringsprogram, men om skatteverket skulle knacka på dörren skulle jag ändå bli ruggigt nervös. Frågan är vad alla dessa bokföringsspöken gör med mina affärer?
Man måste vara med om skiten
Kanske det måste inses att man måste vara med om misslyckanden, stämningar och felaktig bokföring för att riktigt slippa oron för det. Det är ju så synd bara att det inte finns några träningsläger för dessa saker utan att man måste vara med om dem i skarpt läge. I alla fall tror jag att dessa rädslor för att satsa, att våga slänga sig ut i det okända entreprenörskapet verkligen kan hämma mig i min utveckling. Jag är väl en fegis helt enkelt. Fast kanske man kan vända på steken och säga att den som är rädd för något men ändå vågar sig på det är lite modigare än andra?